God morgon!
Idag ska jag passa mina kusiner och över helgen med. Imorgon drar vi alla fyra till Eds marknaden och ser om det finns något roligt där. Härligt att jag ska göra något denna helgen. Få tankarna på något annat. Jag undrar så när turen ska vända och vara på min sida. När saker och ting börjar kännas okej så kommer det bara nya bakslag som får mig att falla om och om igen. Men jag reser mig alltid upp fast att visa dagar bara känns skit. Jag saknar R så det gör ont i kroppen. Vill ju vara i hans famn som jag var förut. Älskar honom så himla mycket och vill bara vara hans. Varför ska all skit komma på samma gång? Var är turen och lyckan? Det är så jobbigt när man är själv, för det är då alla tankar kommer och som lätt förvirrar mig. Jag hoppas att jag ser klart snart och att allt faller på plats. Jag vet ju att man skapar sin egen lycka, men det är inte alltid lätt när allt annat är svårt och ledsamt. Hur ser man det positiva i allt som händer?!